Sviter av friskvård IGEN

Just när man trodde att kroppen återhämtat sig efter förra sportchocken så kommer nästa.

Ledig idag (fackligt förhandlat serrni) och tänkte utnyttja en fri träningsgång på SATS via jobbet....kanske för att se vilka maskiner som är nya sedan -05. Köra lite styrka (överkropp och ben) samt en smula kondition på det. Har ju köpt nya kroppsnära träningsshort och dessa ska ju invigas, mais oui. Promenerade bort till SATS imorse som ligger ca en liten påse lösgodis från mitt hem. Självklart måste man värma upp innan man drar igång med styrketräningen. Attackerade löpbandet ganska aggressivt för en kort men intensiv uppvärmningsjogg. Hade då mina överdragsbyxor på mig för att inte behöva springa alltför länge innan man blev varm i kläderna. Blev ju såklart lite svettig efter uppvärmningen och blir ju tvungen att ta av mina långa byxor för att påbörja styrketräningen i, vad jag tror, de nya shortsen. Drog av mig byxorna i gymsalen och det hade då känts lite bättre för självkänslan om man hade haft shortsen på sig under. MEN TACK DÅ för där stod man, vad som kändes som en ocean av tid, i trosor mitt i ett icke så hippt/coolt/fräscht gym (trippelironi). Vad fan gör mina nya fina shorts hemma på sängen???
Det är ju inte så att man helt tvärsäker skuttar fram till lårpressmaskinen och drar igång efter den incidenten. I det läget gick jag och fyllde på vattenflaskan IGEN och IGEN och ytterligare en gång för att sedan samla upp resterna av självkänslan och ge mig ut i salen igen. Vad lär vi oss av denna händelsen? Jo, att det alltid gäller att ha en vaxad bikinilinje...365 dagar om året!

Blir nog yoga hemmakit ändå för me, myself and I framöver.
Nu drar jag ner på stan och äter lunch, kanske en sväng över till Helsingör senare i em.

Så säger vi!

Alltför många valmöjligheter

Tid för reflektion mina vänner och att ta tag i veckans I-lands problem. Rabattkupongerna från ICA Maxi och att äta GB glass med pappret på kan slänga sig i väggen för detta inlägg slår knock på vuxenpoängen.

Satt och bläddrade igenom tv tablån imorse för att se vad veckoslutet har att bjuda på. Slår mig vilka valmöjligheter man har egentligen, finns ju underhållning 24-7. Det som också slår mig är att man inte riktigt har något att längta till heller eftersom det finns, just, underhållning alla veckans sju dagar. Livsstilprogram, matprogram, inredningsprogram, CSI i alla USA´s delstater, dokusåpor...ja folk gör ju tom vad som helst för att komma MED i tv.
Ja, ja tiderna förändras och vi går framåt såklart men jag kommer ihåg för många herrans år sedan när man bara hade typ fyra kanaler, Svt 1 och 2 samt två danska kanaler. Man längtade till och såg så mycket fram emot att kolla på Dallas på fredagarna och Dynastin/Falcon Crest som gick på lördagen. Minns så väl att man bänkades sig kl. 20.00 m popcorn och saft (ja, läsk var det inte riktigt tal om). Vilken fest! Jag kunde alla skådespelarnas namn, vem minns inte Angela Channing där hon satt i sin svarta limo och rutan rullades ner i vinjetten. Lorenzo Lamas som man tyckte var så snygg spelade Lance med den äran. Stora tv moments och så oskyldigt. Det där kan jag sakna, att få längta så innerligt efter något...i detta fall ett riktigt bra tv program. Nu finns ju allt tillgängligt på ett kick.
(Nu ska man ju if sig inte klanka ner på Färjan på kanal 5 eller Celebrity rehab, bra tv). Det känns också som vi flyttat fram gränserna lite kring vad vi vill/kan se på. Hur kommer det sig att vi verkar tycka det är så kul att se folks olika öden på tv? Har man det för tråkigt hemma?
Pratade med min bror som arbetar med ungdomar om vad drömyrket är nuförtiden. Kidsen vill bli kändisar och vara med på tv, skönt yrke. Vilken inriktning på gymnasiet läser man då?

Nej, jag kollar in TV 4 Guld och följer mina gamla favoriter Falcon C, Mord och inga visor, Remington Steele och Par i brott. Det är riktig bra skit!

10-4.

P.S Man kan ju också läsa böcker om man vill men det känns ju lite överskattat

Dags att flytta till Barcelona

Kan varmt rekommendera filmen Vicky Cristina Barcelona. Skön story och lite insikter kring vårt materialistiska samhälle samt vikten av att linnekläder bör strykas ganska ofta. Vilken lust man får att bara dra till Barcelona och förkovra sig i den underbara kulturella miljön, historian, äta gott och dricka gott. Helt enkelt njuta av livets goda utan tv, mobil och glömda lunchlådor. Fast det är väl bara så enkelt på film...

Tack Carro för en trevlig afton med middag, gott sällskap och biounderhållning. Bra val av film va???
Ny filmrunda nästa vecka och då är det någon annan som väljer!

Vamos!

Lunchlåda

De som känner mig vet att det händer att jag äter ute ibland eller kör take away. Det handlar primärt om lunch och middag. Lunchen äts ute i 100 fall av 100. Fick ett infall förra veckan att ta med mig lunchlåda, efter att ha fått förklarat för mig av en person i min närhet att:
1. Man sparar pengar
2. Man vet vad man äter = schyssta råvaror
3. Slipper våndan av att välja restaurang
4. Behöver inte leta parkeringsplats i stan

Som sagt, förra veckan var första försöket till matlåda och det körde i diket direkt. Glömde maten hemma i kylen två dagar i rad. Slutade med att jag fick slänga det. Skam den som ger sig så IDAG gjorde jag ett nytt försök. Den där pasta historian är snart historia igen då den blev kvar hemma. Denna gång tog jag iaf fram den från kylen och la den i en påse på matbordet, förmodligen så den ska hinna vara ljummen när jag kommer hem då mikrostrålning inte gör någon glad. Blir inget med den lådan heller. Anky klapp klapp klapp!
Nä, nu är det slut med himmalagat på lunchen så vidare inte någon har bra tips på hur man kommer ihåg att ta med sig den där förbannade lådan hemifrån. Stormkök eller kylskåp i bilen kopplat till en 12 volts kabel är inte aktuellt.
Rikskuponger äger!

Ikväll är det bio och middag med Carro. Sååååååå trevlig!
Nu tar jag lunch...UTE.

A to the K

Ny valla och nya mål

Tjena!

Riktigt soft och skön helg. Kroppen behövde nog lite återhämtning efter förra helgens batalj. Delar av helgen har tillbringats i lite sportaffärer och på favoritfiket. Köpt walkingskor och nya joggingsulor då det är dags att sätta nya sportsliga mål. Tänkte köra Tjejvasan nästa år. Har ju redan skidor, pjäxor, tight Craftställ, schysst längskidmössa och handskar till detta. Har nog tom lite klistervalla kvar. Jag körde ju Vasaloppet för fyra år sedan.
När vi anmälde oss till Vasan den gången så tror jag inte riktigt jag visste vad man gav sig in i. Hur svårt kan 9 mil på skidor egentligen vara? Körde inte en meter på rullskidor utan tänkte att 1 mil på snö runt en golfbana i feb i Skåne och ett antal månader på gymmet måste räcka långt. När vi ställde oss på startlinjen i Sälen den morgonen i mars så var det ca -27 grader, som en vanlig krispig vinterdag i Skåneland. Om man inte vissste vad styva bröstvårtor var innan dess så blev man ganska omedelbart medveten om det. Holy guacamole, kunde knappt hålla i stavarna första milen. Fick hasa mig fram och upp för första backen.
När man väl fått upp värmen så började det berömda bakglidet komma och de som känner till mitt humör vet att det kan tända till däruppe. Minns att jag skulle ta mig upp (här pratar vi gå/släpa) för de berömda Lundbergsbackarna (ser aldrig något slut, lutar ju fan hela tiden) när en herre i dryga 70-års åldern studsar förbi en och vräker ur sig: "Här ser det ut att gå lite tungt tjejen" Jo då serru så att...
Var ute i det där förbannade skidspåret i 11 timmar, ni läste helt rätt...en hel arbetsdag och sedan after worken på det. Levde på blåbärssoppa, powergel och släta bullar. Har aldrig ätit så mycket släta bullar under en dag i mitt liv. De som undrar ifall nr 2 var en issue efter detta lopp tror helt rätt. Grät när jag rullade in på upploppet i Mora "I fäderns spår för framtida segrar", stor seger för mänskligheten och Anky där. Då är man inte så bekymrad if det hänger lite fruset snor under näsborren. Mina höftböjare var rätt så korta efter loppet kan man säga, stod upp i baksätet hem från Dalarna till Skåne. En skön bedrift men aldrig mer 9 mil på ett par lagg. Tjejvasan är hälften och det är alldeles lagom. Förövrigt så är några dagar i en fjällstuga helt underbart. Fräsa runt i långkalsonger, spela Monopol, äta gulaschsoppa och dricka rödvin. Faboulous!

Hörs på det!

P.S Idag fyller lilla Nora 1 år så det är girlanger, ballonger och glass. Hon har lärt sig säga Ankiii...efter lite träningsläger.

Händer mycket på en lunch i Malmö

Igår var Sasa och jag ute och åt lunch i Malmö city. Inne på lunchresturangen sitter Janne Loffe Carlsson. Säger bara Göta Kanal, en helt fantastisk kultfilm. Repliker såsom: "Exakt vaaar befinner ni er? Följ kanalen så ser ni oss" eller "Gammalt vin, älskling du har väl inte köpt gammalt vin". Sköna minnen. Kan mycket väl vara en Göta Kanal 3 på gång kanske. Köra race i Malmökanal eller varför inte till bordershopen i Puttgarden.
Vi hann inte mer än ut från restaurangen så springer vi nästan in i Tomas Di Leva med följe. Hallelujah vilken kille, han är ju ytterst ett bevis på att det finns liv på andra planeter. "Vem ska jag tro på tro på tro på..."
Vi snackar lång lila kaftan med stjärnor på, platågympaskor högre än Kaknästornet, halsband lika långa som Anky och stort svart lockigt hår. Vi kunde tydligt se en putande mage under kaftanen och bland stjärnorna, lite oväntat kan tyckas. Måste väl ändå serveras GI alternativ i personalmatsalen på Mars också?.
När vi skakat av oss Di Leva uppenbarelsen gick vi för att köpa kaffe hos Roberto på Nesta, då kommer nästa upplevelse. Vem sitter då fastkopplad utanför caféet, jo hunden Lassie. Trodde inte det djuret fanns längre. Bifogar en bild så får ni själva avgöra. Lite väl mycket för oss på en lunchsejour i lilla Malmö. Överväldigande möten!

Nu ska jag gå och äta tacos och dricka vin.
Chill med med helg!

Peace out!

Alvin och Nora

Besökte mina älskade små brorsbarn igår. Alvin 4,5 år och Nora 1 år som bor i Skanör med mamma Nina och pappa Anders.
Spelar ingen roll hur lökig dag man haft på jobbet så räcker det med att man öppnar dörren och dessa små varelser kommer springandes och krypandes mot en så ler man igen. Brukar planka lite middag och träffa barnen ca 1 gång i veckan. Det första Alvin utropade när han såg att jag kom var; "det var lite på upptuds att du kom idag Anky". Uppstuds = slang för oväntat. Då har han snappat upp att man använder det uttrycket i ett visst sammanhang. Okay!. Nora hon sätter alltid upp handen till örat och säger "hei, hei" när hon ser mig. Har man jobbat lite för länge i telekombranschen då eller? Just nu så har jag lite köpstopp på leksaker, men kläder är ju inte leksaker....funkar fint serrni.
Ett tecken på att köpstopp är på tapeten förstår ni när följande scenario spelades upp. Alvin skulle spela lite rollspel, han ville leka familj. Mamma Nina hade sin ordinarie roll, Nora var barn och Alvin spelade faster. Nina ställde kontroll frågan, "du är alltså Faster Alvin"?. "Ja", stämde bra tyckte han.
Faster Alvin hade då hittat en papperspåse och fyllde den med massa leksaker. Bladade fram till Nora och sa "hej Nora, titta vad jag har med till dig idag" och började lasta upp prylarna. "Men du vet att man inte får öppna förrän jag säger ok, va"?. Sweet lord, man blir ju lite orolig för sig själv.
Jag och Alvin tittar ofta på Bolli (alltså inte champagnen då utan barnprogrammet Bolibompa) tillsammans. Han tycker att jag och programledarna Nasim och Yanko borde vara släkt för vi har alla rufsigt hår. Tackar!

När det är dags för läggning så brukar ibland jag få äran att läsa en bok för Alvin. Man krånglar ner sin 1.81 kropp i, vad det känns som, en tändsticksask till säng. 800 gossedjur, kuddar, filtar och sen Alvin och jag. På tal om gossedjur så har Alvin fått en häst i form av ett gossedjur av mig. Det är min favorit och den har Alvin döpt till Filippa???!!! Filippa har av någon anledning blivit kvar i familjen Svenssons hus på Ven sen i somras vilket jag beklagat mig över till Alvin. Fick till svar igår att jag inte behöver oroa mig för Filippa sitter i möte och vi kan inte vara med. Helt naturlig!
Igår läste vi godnattsaga om en brandbil och längst bak fanns bilder på vad som finns i en brandbil. Bla filtar och då frågade jag Alle vad man kan tänkas ha dem till, fick ett självklart svar; "de har man om det blir en kall eldsvåda".

De är helt underbara dessa små barnen och they mean the world to me.
Tycker ändå inte det verkar så svårt att ha två barn...........
Kidding Soffan, jag är full av respekt för de som lyckas så bra med rollen som förälder och egna åtaganden. Jag klarar ju knappt att ta hand om mig själv.

Tjing och kärlek!

Nr 2 på jobbet! (heads up för osexigt inlägg)

Jag och Sofia har avstämning per telefon ca 1 gång/dag, ibland flera gånger per dag mycket beroende av att hon har Telenor och att det bryts ganska frekvent (kärlek Soffan)!. Vid dessa samtal avhandlas världspolitik, sociala samhällsfrågor och ekologiska produkter samt vid enstaka tillfällen även stöööövlar och karlar. Helt enkelt en naturlig dialog två intellektuella (hur stavas det ordet) kvinnor emellan.
För en kort tid sedan så kom ovan rubrik på tal då vi båda var lite nojjiga över det. För dem som inte är så hemma på nr 2 så kommer här ett förtydligande: gå och klubba, lägga en kabel, döda några sälar, throw some kids in the pool...ja ni fattar och då handlar det alltså om jobbtoaletten.
Detta är absolut ingen nyhet och kanske ingen big issue för många men när jag råkade ut för nedan incident så blir det lite jobbigare.

Råkade som sagt ut för ett toalettmoment. Jag var själv kvar på kontoret, lite senare än ordinarie arbetstid, och kände att det kanske började bli dags. I normala fall kan man lyckas hålla ihop spelet och ta sig hem men nu kände jag att det kan vara läge att gå på toaletten. Drar en repa runt the office för att säkerställa att det är fritt fram. Gör upp med kakelgudarna, spolar, tvättar händerna och låser upp. Men då möts man av en hyggligt snygg kille utanför som väntar på att det ska bli ledigt (delar ju toalett med annat företag och där verkade man jobba sent). Men vad faaaaaaaan är nu detta och hur gärna vill man inte bara säga att det var någon annan där inne före mig. Jag har bara kissat, jag lovar! Är det någon gång man velat att Carola uppenbarat sig med en gospelkör utanför dörren och bara hämtat upp en till en bättre plats så är det då. Nä då, det blir till att med lätt krökt rygg blada bort till sin plats, stänga av datorn snabbare än man hinner säga WC anka och bege sig ut till bilen. Varför då egentligen, varför är man så nojjig över detta undrar både jag och Soffan? Alla gör ju tvåor...

Sasa och Fredrik, om ni läser detta så känns det som att era tips och framförallt kommentarer kommer sekundärt i denna fråga. Och NEEEEEEJ, det var inte han från Midroc!!!

//WC Anky

På tal om nr 2...

så kom precis min kollega Sasa ut från jobbtoaletten glad i hågen och ca två kilo lättare uropandes: "nr 2 avklarad"
Då är hela kontoret fullt med folk och han fortsätter nu jobba precis som inget hänt.

Fan vad avundsjuk jag blir.

En gång barn, alltid barn

Åt lunch hemma hos mina kära föräldrar i Borstahus hoodsen of La idag. Som alltid, mycket gott och supertrevligt. Det vankades kålpudding till huvudrätt och äpplekaka till efterrätt. Helt underbart, vem i min generation gör efterrätt på lunchen en tisdag i okt 2008...jag frågar? Om jag sticker ut hakan så på sin höjd trollar man fram en Ben & Jerry kartong ur frysen någon gång i månaden. RESPEKT Gunsan!
Det som händer när jag kommer till föräldrarhemmet är att man på något magiskt sätt förvandlas till barn igen, så sker i mitt fall. Då haglar frågorna på samma sätt som i flickrummet på Kamomillgatan;

"- Äter du ordentligt?"
"- Vad ska du göra sen?"
"- När kommer du hem igen?
"- Du stressar väl inte?"
and so on...

Detta är i all välmening, jag vet and I love them for it och det är väl bara att acceptera att man alltid är ett barn i sina parantesers ögon.
Ett annat fenomen vi stöter och blöter när jag är på besök är alla saker som blev kvar innan jag flyttade. Vi snackar pokaler, gamla skor, kläder, skolböcker, luktsuddisar!!! etc. Prylar sen strax innan det blev högertrafik i Sverige, typ. Det slår ju aldrig fel att någon kartong åker fram och man får frågan om detta ska behållas eller om man tom kan ta med det hem. Blir oftast inget med det, jag jobbar med försäljning och då har man lärt sig att ducka både här och där. Det roliga är att jag i 10 fall av 10 säger "släng det" (vilket egentligen jag ska göra) men då får jag till svar att du kanske ångrar dig och vill ha det en vacker dag. Inte kvartsfinalpokalen från Havsbadsspelen -85, I promise. Samma sak händer mina bröder.

Jag är oerhört tacksam för min familj och för vår härliga kontakt. Om man vänder på steken så har de fått stå ut med mycket mer från mig. Det finns nog lite anekdoter där och Gun, de uppskattar jag if du skriver om på din ev egna blogg isf :o).

Parents for presidents all over the world!
Peace out musiclovers!

Sviterna av friskvård

Då står man på en Voltarenkur veckan ut pga av nackspärr, en överansträngd axel och har en blå tånagel som förmodligen gör att man får ställa undan allt var fin sko heter och gå i Birkenstock eller plastisock resten av 2008. Lägg sen därtill att man bara kan gå på handikappanpassade toaletter då det krävs armstöd som hjälper en ner och upp. Fick en akuttid hos min naprapat idag och det är rehabövningar som gäller en tid framöver. Vi pratar lyfta hakan mot bröstet. Jag citerar här min naprapat;
"- 3 matcher på den dag säger du, det var lite mycket"

Nej men ska vi vara överens om att friskvård är lite överskattat i min ålder, skulle nog tro det.
Skulle jag få göra detta igen så hade jag nog tränat lite innan men gud vad kul vi haft, tack än en gång Camilla. Tack också för alla glada tillrop i form av sms, mail, röksignaler och brevduvor från familj/vänner och kollegor. Kärlek!

Nu tar vi nya tag mot tjej-Vasan!

A to the K

3:e plats i SM

Bronsplats i SM för Camilla och Anky, vet inte vad det säger om svensk damdubbeltennis idag!. En sak vet jag iaf säkert och det är att jag inte trodde det var möjligt att ha så här ont i kroppen, då pratar vi HEEELA kroppen. Vågar inte tänka på hur många muskelfibrer man smällt, en förlossning måste liknas vid denna övning...helt övertygad. Skulle vi kanske stretchat lite igår?

Man började ju ana lite ugglor i den berömda mossan vart detta skulle bära när man fick ont av att lyfta skeden ur fil- och müsliskålen imorse. En annan hint var när Camilla jämrade sig lite försynt när hon skulle böja sig ner och plocka upp sitt rack ur väskan till inbollningen. Så där ja! Vi hade inte en sportkeps på att göra oss själva rättvisa idag, mötte också det toppseedade paret och fick ödmjukt se oss besegrade.

Det blev iaf en plakett och prispengar. Nu kan man kanske tänka sig att dessa prispengar skulle gå till något fint på shoppingrundan eller barrundan senare i veckan, blir inget med det serrni. Dessa pengar går oavkortat, jag upprepar...OAVKORTAT till naprapaten. Sweet jesus!

Hur som helst så tror jag bestämt att Svensson/Persson fått vatten på sina kuvert och kommer spela någon mer turnering inom den närmaste 10-års perioden. Kan ju säga att det var ett årtionde man tog sin senaste SM plakett, bifogar bildbevis på senaste medaljen.

Imorgon är det jubb (som vi säger i skåne) och vi får väl se hur många möten man får ställa in pga smärta, får väl plocka in min kollega Sasa som får sköta mina åtaganden med den äran.

Bye, bye for now!

Hur gick nu det här till???

Jaha, då var Svensson/Persson i semifinal i dubbel-SM upplaga 2008.
Efter denna info så tror jag att många förstår min rubrik på detta inlägg. Hur gick nu det här till?
Som jag nämnde igår så var det tre matcher och tre ombyten det handlade om idag. Vi lyckades vinna samtliga matcher och även ha hyggligt fräscha kläder på alla uppträdanden. Kan ju lägga till där att min dubbelpartner började med att direkt styra kosan mot tennishopen i Drivanhallen, jag hann knappt låsa bilen innan hon stod i provhytten. Det inhandlades matchställ för ca 800 kr, stabilt där. Kan ju säga att det hänt en del på klädfronten sen man la racketen på vinden. Jag rotade ju fram mina bomullströjor från Nike a la sent 90-tal MEEEEN nu snackar vi funktionsmaterial. Det ska andas serru...det gör inte mina kläder!

När vi skulle in på första matchen och våra motståndare insåg att det skulle möta oss

(Picture this: jag med 1 st Völkl rack under armen, mysbyxor från München -72 och olika färger på strumporna. Camilla med en vattenflaska utan kork och ett Wilsonfordral som BARA rymmer fyra rack)

så såg jag att det fnissades en aning. Ni ser det framför er va; -"det här vinner vi lätt", tänker de. Jag tänkte, I hear ya girls och hoppades vi skulle få ett game el två samt att mitt enda rack inte ska gå sönder.
Två vinster senare tisslades det lite i korridoren och vi blev ju tilltalade i omklädningsrummet av juniorerna: "Bor ni i närheten?" "Har ni spelat förut?" "Spelar ni mycket?" Ja, ja och nej svarade vi på det.
Efter tre vinster gick vi under namnet "de gamla" och vi cashade in lite sköna komplimanger från olika håll. Imorgon kanske vi får egen parkeringsplats, vad vet jag.

Det är alltså semifinal imorgon och vem vi möter har vi ingen aning om, precis som i de tre tidigare matcherna. Det brakar loss någon gång mellan kl. 10-10.30. Keep your fingers crossed and your legs together FRAMFÖRALLT på att man tar sig ur sängen imorgon. Avslutar med ett citat från våra kära schlagerräv Lena PH: "ont, det gör ont..."

Over and out från en sliten men mycket glad Anky

P.S Vill tacka min hejarklack (halva 3-butiksledet i form av Region Syd) för grymma ramsor och support. Helt ok att klappa vid motståndarnas dubbelfel!
Även släkt och vänner som dök upp på uppstuds.

Dubbel-SM i tennis

Bakgrundsfakta:
I normala fall när man anmäler sig till en idrottstävling, i synnerhet till SM tävlingar, så försöker man uppfylla lite kriterier för att vara så förberedd som möjligt:

• Man tränar den aktuella idrotten ganska regelbundet


• Man utövar andra fysiska aktiviteter såsom kondition, styrka, snabbhet och gärna så stretchar man lite för att kunna utöva dessa fysiska aktiviteter igen inom en överskådlig framtid


• Man äter hälsosamt

Det är alltså dags för dubbel-SM i tennis för mig och Camilla Persson imorgon. Här kan jag förstå att man reagerar, det gör jag nästan själv. Hade det stått att man satsat mot OS i London 2012 och paraolympics så hade det nog känts mer hemma. I hear ya!

Vi kom iaf med som sista par av 16 st i tävlingen. Camilla och Ankys sammanlagda ålder är densamma som samtliga övriga deltagare tillsammans. Förtydligande, ja vi är tokäldst! Blev idag varse om att det är tre matcher imorgon i poolspel, skönt...ungefär lika många matcher som man spelat de senaste sju åren. Uppladdningen är i full gång med Bafucin, EOX, Mivitotal och spikmatta. Vi snackar sängen med halsont, feber (måste jag ha) och nackspärr. Har sedan glömt mina tennisskor i Sthlm igår efter min tennistimme på KLAS med Sofia. När det sen gäller träningen sedan ett antal månader tillbaka så kan man väl säga att man är ju inte direkt övertränad. Har väl ett 10-tal tennistimmar bakom lockarna sen vi kom på att spela SM (ett halvår sedan). Ca 75% av dessa timmar har även lagts på sidbyten. Ovan är dock bara en muslort i sammanhanget, det stora problemet är att jag inte har tillräckligt många ombyten. Hur ska jag fixa tre matchställ? Får bli som när vi körde i Tjeckien, hårtorka kläderna mellan matcherna och på´t igen. Nä då, det känns stabilt och jag ser fram emot imorgon. Hur svårt kan det va med ett strängat rack från Mr Mike???

Så säger vi!

35 min senare...

så sitter man med en egen bloggsida, eller vad fan man nu säger...
Ska tillägga att detta påfund kommer från Sofia Tillström, formally known as Finér. "- Klart du ska skaffa en egen blogg, det är din nya karriär".
Ska då även lägga till att hon strax innan ovan kommentar säger följande; "-Stoppa pressarna, jag har det...". Grattis sa jag och man förstår genast hur stort detta verkligen är.

Hur som är havande, nu är jag iallafall med egen blogg och vi får väl se vad detta kommer att sluta med eller i. Antingen med två kartor Valium vid min sida, daglig dags, eller att en helt ny värld och möjligheter öppnar sig. Skulle tippa på det förstnämnda.

Livet runt Anky, men välkommen då!

//Anky

P.S Soffan, glöm inte att det var du som sa till mig att gå ur Facebook. Detta är säkert mindre jobb. Gott snack!