Den kommentaren fälldes ifs innan man man upptäckte det här med kjolningen på bilen och fick reda på min pälsallergi. Ibland får man kanske bara bita ihop för lite andnöd har väl ingen dött av.
Scenariot med katterna har nu spelat en ett spratt.
Tidigare i veckan vid frukostbordet så satte jag nästan den ekologiska gröten i vrångstrupen när man vaknade till rejält av ett konstigt ljud. Trodde först att någon lämnat ett spädbarn i trappen innan jag fick analyserat ner det. Ljudet kändes nästan hjärtskärande och gick igenom den tunna 50-tals betongen som en skolkrita på en griffeltavla. Puhuuu!
Kollade igenom titthålet likt Sherlock Holmes utan hatt och Dr Watson men kunde inte se någon aktivitet. Öppnade brevinkastet och då hördes ljudet i öronhöjd.
Öppnade dörren och möts av en vettskrämd varelse iklädd svart päls, svarta tassar och ett vitt halsband. Fräste den till mig kanske?.
Fick ta ett snabbt foto (se bild) som resulterade i lite E.T phone home känsla.
Vad gör man i det läget?
- Släpper ut den ur fastigheten?
- Släpper in den i lägenheten tar 2 tabletter antihistamin för att säga nu är ettan här, bara 19 kvar?
- Eller skriver ett blogginlägg lite senare i veckan?
Man skriver ett blogginlägg och lämnar katten till sitt öde. Säkert någon annan som förbarmar sig över djuret som inte behöver medicinera sönder sig.
Nä, blir inget med några 20 katter möjligen på sin höjd 12 afghanska nakenhundar.
Jakten går vidare.
På tal om jakt och djur så bifogar jag även en blast from the past bild, se ovan, på två riktiga pumor. Mjaaaaaaau!
Då säger vi så för denna gång och önskar man fler anekdotbilder så finns det massor till rätt pris.
