Trodde att man skulle komma tillbaka till jobbet idag sprudlande av energi och nya idéer.
Det höll fram till lunch sen var jag helt slut.
Precis som om hjärnan inte var redo för att ta in alla intryck och höra så många röster på en gång.
Höjden av allt är väl när man har svårt att komma ihåg sina inloggningsuppgifter till datorn.
Tror förresten att det kanske är ett sundhetstecken. Då har man ett liv utanför jobbet och kan stänga av arbetet när man är ledig. Eller så är det helt enkelt bara så att man blivit äldre och har sämre minne.
Jag märkte hur svårt jag hade idag att komma in i samtalen och hitta smarta lösningar. Helt enkelt ganska trög.
I vanliga fall är man ganska mycket på tå och det mesta flyter av sig självt men idag fick man kämpa för sin lön. Risken är att folk kommer på en med att man egetligen inte kan någonting.
Jag kommer iallafall tillbaka från en av de bästa ledigheterna jag haft. Avkopplad och nedkopplad med fokus på att ha det gott. Att göra saker som bara är roliga och njuta av att vara här och nu. Underskatta aldrig kraften i rosévin och framförallt i Storcks Tower.
Läste en artikel av någon smart person (förmodligen professor eller doktor) att det tar ca tre veckor för hjärna att komma upp i det tempo man hade innan semestern. Är det inte då lika bra att vara ledig i två veckor nu så är allt som det var när man kommer tillbaka igen?
Har iallafall ställt mig in på att det får lov att vara lite jobbigt nu. Att man inte kan hålla samma tempo som innan semestern och att man kommer in i sina rutiner igen bara man ger det lite tid.
Tänk om man gått till sin arbetsplats och inte trivts alls. Haft kollegor som är otrevliga, asociala och som man bara vill spotta på.
Nä, tur att man trivs och BARA behöver brottas med lite låga energiflöden och suddiga ögon en kort tid framöver.
Man ska tydligen försöka hålla kvar vid lite semesterrutiner för att inte känna alltför mycket ångest. Undrar vad chefen säger när man plockar fram Storcken till lunch.
Snart börjar friidrotts-VM och det kan ju bli spännande ur svensk synpunkt. Blir nog väldigt glest med medaljer detta år. Får nog vara glada om vi når lite topp 10 platser och finallopp här och där. Där ser man hur sårbar en nation kan vara när man "bara" har några toppar och när de olyckligtvis blir skadade samtidigt.
Vi har ju ifs Robban Kronberg i fältet. Kan ju gå hur som helst...men underhållning ska det bli ändå.
Till sist, såg att Johanna Larsson tog sig till final i en USD 25`i Tyskland. Förlust i tre set men ändå skönt att se lite finalplatser på damsidan igen. Gott snack!
Over and out!
//Anky
