Segerns sötmna smaker ju bara så fint. Om någon skulle ha missat det så stod ju La Suede som segrare efter gårdagens final i Wallenberg Trophy.
Ska ju inte säga att det var en ren defilering fram till segern men det kändes faktiskt som vi hade det i egna händer. Spelade vi bra så skulle vi ha en riktigt bra chans till vinst och förmodligen även en hel del rehab denna vecka :).
Det är väl en sisådär 12-14 år sedan man lyfte en segerbuckla senast inom tennisen. Ahhhh, bucklor är alltid roligt även på ålders höst.
Kort för de som inte vet vad IC är så är det knappt lönt att förklara ingående, den korta förklaringsversionen är väl att det är en klubb för gamla tennisproffs. En klubb man blir inbjuden till av andra medlemmar och således en klubb för inbördesbeundran, kort och gott en Rotary- eller Lionsklubb för tennisspelare. Just Wallenberg Trophy är en minitävling inom IC som grundades 1996 av Margareta Bönström a.k.a Bönan mellan Sve, England, Belgien och Frankrike. Alla möter alla under en långhelg och man turas om att arrangera evemanget. Detta år Sweden, Stockholm and at SALK.
Vilken fabu helg vi haft i Sthlm.
Checkade ju in hos världens bästa på Ekerö i torsdags kväll. Jobbade på HK fram till 14-tiden och sen mot SALK hallen för att börja ladda för match mot Frankrike.
Tufft motstånd direkt då vi fick 0-6 i baken förra året mot samma uppställning. Detta år vinst med 4-2 där ungdomsveteranerna tog hem full pott.
Fd topp 28 i världen Åsa Svensson vann lätt sin singel. Mr Mike klar vinst mot megaoliven där han fick torsk förra året, grymt Micke.
Jag och Micke vann sedan mixeden mot samma spelare som vi fick stordäng av sist. Det dänget stavas AyKay då hon inte fick över en retur på typ 250 försök.
Det är glömt nu då vi krossa sniglarna från France detta år. GOTT SNACK!
Belgien på lördagen blev ju en transportsträcka och vinst med 6-0. Stabilt som f-n och helt enkelt en annan division.
På lördagskvällen dags för bankett och den gick av stapeln på ett litet "hak" kallat Grand Hotel.
Underbart att vi har ett sådant anrikt hotell kvar i Sverige. Det är klass superduperdeluxe hela vägen ut till den röda mattan vid ingången. Miljö, inredning, servicen, kvaliteten och inställningen andas inget annat än KLASS.
Vi fick ett eget rum, Carl Larsson rummet, med utsikt över slottet och Gamla stan. Maten var uppdukat för oss i ytterligare ett annat rum. Svenskt inslag på såväl förrätten som huvudrätten. Serverades små Wallenbergare, råröda lingon, ärtor och potatispuré till main course. Har nog aldrig ätit en godare citroncheesecake till efterrätt men det förstår ni nog.
En hel del tal under kvällen men det lider man igenom lätt i den miljön. Alla fick sedan med sig en goodiebag från Grand vid avfärd. Här tackar vi Micke och familjen Wallenberg för att ni sitter på en hel del kontakter.
Le grande finale igår söndag mot England.
Tight efter gamlingarnas batalj då Maria Capistrano-Björlund fick stryk mot en stabil engelsk kvinna. Fredrik Waern fick skott på engelsmannen och vann en tight och nog ganska avgörande supertiebreak match.
1-1 och sen fixar såklart det unga gardet till 3-1 efter finfina vinster för Micke och Åsa.
Jag och Micke tog sedan sats in på bana 3 för att lira mixed med det nätta budskapet;
"Ni vet att det ligger i era händer va?".
Förlust för Maria och Fredrik i sin mixed och helt plötsligt 3-2. Det låg då i våra händer och framförallt i Mickes händer fulla av blåsor. Än en gång så gör vi vad vi ska och vinner med 6-3, 6-4. Wham bam thank you mam, 4-2 till Sverige och bucklan stannar på Ingvar Carlssons rum på SALK.
Sjukt kul att vinna, fantastiskt kul att träffa de gamla rävarna igen, grymt kul att spela denna gång när man helt plötsligt kunde få över lite backhands o volleys samt otippat att man inte känner någon smärta idag i kroppen. Kan det verkligen vara de där 10x3 armhävningarna jag gjort varje kväll i åtminstone två veckor???.
Tack framförallt till Micke T för att det är helt galet kul att spela med en former nr 17 världsdubbelspelare. Han är överallt på banan hela tiden. Det blåser kraftigt vid nät när han drar iväg en hästkick till serve, imponerande. En annan som impade är 3-barnsmorsan Fru Svensson som med ett års träning förmodligen hade tagit en plats i vårt Fed Cup lag, iaf på bänken :).
Nu har vi alla fått blodad tand och någon röst hos mig sa tydligen högt att vi ska spela internationella veteran tävlingar framöver. Ser man på!
Dags att ge sig tillbaka till telekomverkligheten.
Tjing tjong!
/Anky
